For the love of Zumba!!

Så här är det. Jag hatar att röra på mig. Och jag har aldrig riktigt behövt göra det heller... innan jag fyllde trettio. De senaste åren har det gått utför (eller utåt) i rekordfart. Jag väger 15 kilo mer nu än innan jag blev gravid med min första dotter, och det känns. Kroppen börjar sakta men säkert lägga av. Att man är svag för bakverk hjälper ju inte heller direkt.

Jag har ju vetat att jag måste ta tag i det, men inte helhjärtat velat. Så en dag drog mamma med mig på Zumba. Jag hade testat det innan via dvd:er köpta via TV. Men dessa dvd:er var så sjukt tråkiga att jag knappt ville följa med på denna "prova-på" gång. Men jag ångrar inte att jag gick. Sandra och Kristin var så underbart roliga och entusiastiska att man kunde inte hjälpa att ryckas med. Det var svårt, men inte omöjligt. Ok, jag har ju faktiskt rört på mig lite innan, hela skolåldern har jag dansat. Började med Jazzbalett, ca 6 år gammal och fortsatt med diverse dans både inom och utom skolan. Så detta passade mig som handen i handsken. Jag bara älskar Zumba. När ett pass tar slut, så längtar jag redan till nästa. Det känns på riktigt som om Kristin och Sandra har räddat mitt liv. Låter kanske fånigt, men utan Zumban så hade jag fortfarande setat på arslet och käkat tårta hela dagarna ;-).

Denna termin avslutades med ett skitroligt maraton på två timmar. Är riktigt stolt över mig själv som orkade. Men när nåt är så här roligt så ger man bara inte upp.

Så jag kände självklart att dessa två glädjespridare bara måste få varsin tårta. För att visa dom min tacksamhet och uppskattning!

Två småtårtor, ca 16 cm breda och 12 cm höga.

Silhuetter av dansande människor pryder kanterna.

Officiella Zumba-logon.

Smak: Vaniljbottnar, chokladmousse, hallonmousse, rårörda hallon. Spacklad med chokladsmörkräm, täckt och dekorerad med sockerpasta.

Let´s Zumba!!