Att få nyheten att min min lilla brorson fötts, var ett lyckorus som naturligtvis ledde till tårar. Att sedan 20 minuter senare få höra att han skulle köras med ambulans till Lunds hjärtavdelning fick mitt eget hjärta att stanna. Denna gång, mycket mera tårar.
Att bebisar ska födas utan komplikationer känns på något sätt självfallet, och när det inte blir så så omsluts man av känslor som är svåra att sätta ord på. En känsla av hjälplöshet som är fruktansvärd. Jag kunde inte tänka på något annat, gick runt med mobilen i handen och väntade otåligt på min lillebrors alla samtal. Han ringde ofta och uppdaterade mig och att höra oron och sorgen i hans röst var fruktansvärt.
Jag kan ju bara föreställa mig hur min bror och min svägerska kände sig under denna tiden. Det måste ha varit ohyggligt. Jag gråter bara jag tänker på det.
Som tur var visade det sig att lilla Lokes hjärtfel rätade till sig och efter mycket prover och undersökningar var läkarna överens om att han skulle bli helt återställd.
Lättnaden var total. Lyckan oändlig. De skulle få ta med honom hem.
Vi skyndade oss att packa och fixa för att åka de 50 mil som skiljer oss åt. Jag ville naturligtvis göra en tårta. Men alla motiv kändes på något sätt meningslösa. Bestämde mig till slut för att göra ett par Converse. Jag som svurit att jag aldrig mer skulle ge mig på dessa skor :-). Men denna gång gick det förstås fortare, ett par timmar bara. Men så blev de ju inte lika snygga som de första heller. Resten av tårtan skulle vara enkel, och jag mindes Sockerrus regnbågstårta. En sådan fick det bli. Tack, Sockerrus för inspiration och recept!!
Att bebisar ska födas utan komplikationer känns på något sätt självfallet, och när det inte blir så så omsluts man av känslor som är svåra att sätta ord på. En känsla av hjälplöshet som är fruktansvärd. Jag kunde inte tänka på något annat, gick runt med mobilen i handen och väntade otåligt på min lillebrors alla samtal. Han ringde ofta och uppdaterade mig och att höra oron och sorgen i hans röst var fruktansvärt.
Jag kan ju bara föreställa mig hur min bror och min svägerska kände sig under denna tiden. Det måste ha varit ohyggligt. Jag gråter bara jag tänker på det.
Som tur var visade det sig att lilla Lokes hjärtfel rätade till sig och efter mycket prover och undersökningar var läkarna överens om att han skulle bli helt återställd.
Lättnaden var total. Lyckan oändlig. De skulle få ta med honom hem.
Vi skyndade oss att packa och fixa för att åka de 50 mil som skiljer oss åt. Jag ville naturligtvis göra en tårta. Men alla motiv kändes på något sätt meningslösa. Bestämde mig till slut för att göra ett par Converse. Jag som svurit att jag aldrig mer skulle ge mig på dessa skor :-). Men denna gång gick det förstås fortare, ett par timmar bara. Men så blev de ju inte lika snygga som de första heller. Resten av tårtan skulle vara enkel, och jag mindes Sockerrus regnbågstårta. En sådan fick det bli. Tack, Sockerrus för inspiration och recept!!
Avslutar med en bild på mig och min vackra brorson, Loke. Välkommen till världen lilla vän! Och en stort grattis till Micke och Lina till er fantastiska lilla son! Älskar er alla!
