I väntan på en hårboll.

Om två veckor får vi hämta våran kattunge. Det tog ett tag att övertyga älsklingen om att det skulle vara mysigt. Men nu är han lika exalterad som jag. Jag har väl alltid sett mig själv som mer av en hundmänniska än kattmänniska. Men latheten tog överhand och tillslut kompromissade vi över en kattras som ska vara som en blandning av hund och katt. Självständiga och smarta som en katt och keliga, tillgivna och ägarbundna som en hund. De talar väldigt mycket och viftar på svansen när de är glada. De flesta som ser rasen för första gången tycker de är skitfula men jag finner de oemotståndliga!

Så våran lilla hårboll är idag 10 veckor och bor för tillfället i Växjö. Uppfödarens namn på henne är Carmelita, men hos oss ska hon få heta Alice.

Varje gång jag och min man tänker på det faktum att vi ska ta henne från tryggheten hos mamma och syskonen, så brister våra hjärtan. Måste vara föräldrainstinkten som spökar med oss.
Så för att flytten ska bli så obehaglig som möjligt för lilla Alice så beslöt jag att skicka ner en filt som hon sen kan få med sig hem med mamma och syskonens dofter på.

Amanda och Emma donerade en av sina gamla babyfiltar (på så sätt kan hon även få bekanta sig med våra dofter) och på den tänkte jag brodera in namnet. Men efter moget övervägande, då jag föreställde mig små kattungeklor gå lös på filten, så valde jag ett mer slitstarkt material.
Klippte ut bokstäverna i jeanstyg och sydde fast de med dubbla varv sicksack-söm. Det blev inte skitsnyggt, men jag tycker om effekten och det håller nog iaf.

Jag är verkligen ingen hejjare på att sy. Bättre på att brodera, men det får jag bevisa nån annan dag. :D

Så idag fick jag dessa bilder på mejlen av uppfödaren...

Lilla sötisen verkar tycka den är lite gosig iaf :-).

Ja, detta inlägg var en aning off topic, men lite pyssel innehöll det ju ;-).

Foto: Privat + uppfödarens bilder. www.devonlicious.com