Vilken dag!

Oj, som jag har jobbat. Jag var uppe till halvtvå i natt och gick upp igen kl 05.20. Det är livet som tårtbakare. Jag hade sedan tidigare en beställning på två tårtor till studenten och fick en till beställning på en i söndags. Verkligen jättekul, men jag tog mig kanske lite vatten över huvudet när jag lovade att ha klart tre tårtor samma morgon... speciellt eftersom jag skulle jobba också.

Men allt ordnade sig. Hade alla klara prick kl 08.00 och gav mej ut för att lämna dom. Det fick bli frukost i Mc Driven på väg till Avesta. Jag kom till och med i tid till jobbet :-D. Här är tårtorna som jag gjorde till Emelie (två likadana). Hon ville ha vit tårta med rosa nallar som höll i ett betyg. Betygen blev rullar med guldband, men jag tror att man ändå förstod att det var betyg.
Inuti var både ljus och chokladsockerkaka, chokladmousse, hallon, hallonmousse och spacklad med chokladsmörkräm.

Foto: Privat

Förutom att jag har haft en hektisk vecka så har den också varit psykiskt jobbig. Min kusin Magnus omkom i en tragisk arbetsplatsolycka i Stockholm förra fredagen. Det var så sjukt länge sedan jag träffade honom och nu är det försent.
Jag har känt mig almänt labil och knäckt pga detta och mina tankar har varit hos hans stackars anhöriga hela tiden. Jag kommer på mig själv med att plötsligt tänka irrationella tankar och faktiskt på riktigt tro att det är en dröm... att det hela ska gå över. Kära Emelie, Marika och Tony... Jag känner så med er. Jag ska inte påstå att jag vet hur ni känner men jag förstår att det måste vara det absolut värsta man kan gå igenom. Magnus var en underbart fin kille, med glimten i ögat... och nu får vi aldrig mer träffa honom. Det är så orättvist. Men var han än nu är så måste jag tro att min morfar mötte honom med öppna armar, och att vi alla en dag ska träffas igen.
Du fattas oss, Magnus... Vila i frid <3.>