måndag 8 mars 2010

Två-års trots.

Amanda kan vara oerhört påfrestande, trotsar allt man säger. Allt, minsta lilla motgång, får henne att bryta ihop. Det måste ju vara otroligt jobbigt för henne, att alltid bli så ledsen. Samtidigt så måste vi ju sätta gränser, hennes dagar går ut på att försöka hitta sätt som hon kan vinna över oss på. Det är en ständig kamp. Men det gäller att komma ihåg att hon inte gör det för att vara elak, att det är en del i utvecklingen.

För elak är hon verkligen inte. I mellan utbrotten så är det bara pussar och kramar. Och hon säger flera gånger per dag att hon älskar oss.
Underbara, omöjliga unge!!

Här är en LO på temat trots.


Foto: Privat
Det var en utmaning att scrappa i rött och rosa, men det gick ju det också. Texten lyder;

"Jag kommer sakna... mormor och morfar... pusslet... frukosten... tandborsten... farmor och farfar... dockan... min pappa... mina vänner på TV:n osv.
Våran lilla "Drama Queen" tar fram underläppen vid minsta lilla
motgång och drar ovan nämnda fras."


Tack för titten!

3 kommentarer:

  1. Ja fy för 2-årstrots...Ännu mer fy för 3-årstrots. Tror nämligen det är den vi har fått smaka på de senaste veckorna...kanske månader. IDAG är första dagen på länge som MIN Ines är tillbaks, och jösses vad jag har saknat den tjejen!!

    Hihi, vilken tröst va..?! Det blir bara värre och värre;-)

    SvaraRadera
  2. Men värst är nog tre veckors trotsen!

    SvaraRadera