lördag 27 februari 2010

Jobbet då...

...jag har fått jobb på en telemarketing firma. Trodde väl aldrig jag skulle ta ett sånt jobb. Dessutom är det endast provision. Så om jag inte "säljer" nåt så får jag inga pengar.

Det låter nog hemskt negativt, men man ska ju komma ihåg att jag gick på a-kassans 3 månaders karens innan, så några kronor är ju bättre än inga alls. Sen är det faktiskt så att jag bara ringer till företag, inga privatpersoner, och jag säljer ingenting, bara bokar möten. Men det var nog så svårt. Om jag bokar 4 möten om dagen så har jag en bra lön. Riktigt bra. Men denna vecka (min första) har jag bara fått i snitt 2 om dagen. Men självförtroendet växer dag för dag och vem vet, nästa vecka kanske jag klarar mej utan att skaka de första 2 timmarna på dagen. Det ÄR en extrem påfrestelse att ringa till folk och INTE veta vem som ska svara, vilket humör de kommer vara på, och vara rädd för att få skäll. Jag ska aldrig mer vara elak mot en telefonförsäljare... jag lovar.

Sen var jag en röst ifrån att bli veckans säljare (!!!) Alla röstar på den dom tycker har gjort bäst ifrån sig, behöver inte vara pengamässigt. Och han som vann över mej, med en röst, hade en super vecka och sålde för nästan 100 000 (jag för 8000 *hihi*). Jag blev glad iaf, tänk att så många ändå röstade på mej, trots att han sålt så supermycket.

Det är faktiskt ett fantastiskt ställe, och alla underbara människor kan nog göra att jag står ut med ett jobbigt jobb. Skönt att få vara nåt annat än mamma igen.

Antar att ag kommer att skriva mer om detta så nu slutar jag berätta för idag. Jag ska ta och bjuda på en LO också. Denna är inspirerad av en tjej som heter Peterlina, hennes blogg hittar du här.

Foto: Privat
Jag har satt det mönstrade papperet bakom det vita på distanser. Ger lite extra djup i LO:n.

2 kommentarer:

  1. Bra jobbat av dig Therese!! Klart att du blev "nästan veckans säljare" :-) Kul!!!
    Bra att du trivs på stället och med arbetskompisarna. Jag håller tummarna för att du ska få boka mycket.

    SvaraRadera
  2. gammalt inlägg men jag kommenterar ändå... Jag har testat att vara telefonförsäljare både till företag (telefoni) och privatpersoner (el). Företag var en mardröm, eftersom de får så himla många som ringer hade 90% av de jag pratade med helt slutat att ens försöka vara lite trevliga. Chefen hade inställningen att vi aldrig fick prata illa om de vi ringt så man hade ingen möjlighet att ventilera med kollegorna heller.
    Vi ringde allt från lantbrukare till Arla (där chefen f.ö var riktigt nedlåtande och sa "Men lilla gumman, du tror väl ändå inte att DU har någonting att erbjuda OSS".

    Privatpersoner var "roligare", de kunde retas med en men var sällan nedlåtande. Topp ett var nog snubben som muntert svarade att han inte brydde sig det minsta om vad hans elräkning kostade och undrade om jag ville veta varför. Det ville jag så han svarade roat: "jag går på soc så det är dom som betalar den räkningen, med andra ord går en del av pengarna du sliter ihop just nu till min räkning. Ha en bra dag på jobbet!"
    Jag kunde inte göra annat än att skratta.


    Hoppas dina företagskunder är trevligare än de jag hade! Oavsett vilket är du tuff som orkar.

    SvaraRadera